Arbetsgruppen för infrastrukturdata för Digispår behandlar och löser problem gällande infrastrukturen. För tillfället behandlas många helheter till vilka exempelvis ATO och ETCS anknyter. Hur hanteras problem med infrastrukturen i praktiken? Och hur har arbetet framskridit fram till i dag? I vilka komponenter har infrastrukturdata indelats?
För Digispår har en arbetsgrupp för infrastrukturdata inlett sitt arbete. Gruppen ska behandla och lösa problem gällande infrastrukturdata. Gruppen hade sitt första möte i mars. Bland deltagarna finns experter från Fintraffic och Trafikledsverket samt genom ATO-projektet (automatitic train operation) också experter från HRT.
”Vi har för avsikt att undersöka hur, när och på uppdrag av vem infrastrukturdata ska hanteras i framtiden. Arbetet har börjat bra i och med att alla gruppmedlemmar anser att det inom detta område finns mycket att göra och att det med tanke på ett lyckat utfall är viktigt att tillförlitliga och lätt integrerbara infrastrukturdata står till förfogande i rätt tid”, säger arbetsgruppens ledare Maija Kärki.
I praktiken identifierar och dokumenterar arbetsgruppen hur infrastrukturdata behöver utvecklas för affärsverksamheten, beaktar och eskalerar risker kring infrastrukturdata samt samlar in och granskar viktiga kvalitetskrav. Feedback och observationer samlas in om resultaten. Besluten bereds för Digispårs paneler, och intressentgrupperna får information om förändringarna och utvecklingen.
Infrastrukturdata behandlas i komponenter
Det som främst avgörs i arbetsgruppen är bland annat vilka infrastrukturdata totalt sett behövs för säkerhetsanordningssystemen, manöverdonen för de yttre anordningarna och de yttre anordningarna, hur man försäkrar sig om att ATO får nödvändiga infrastrukturdata på behövlig noggrannhetsnivå och hur man för den framtida TMS-utvecklingen får infrastrukturdata som behövs för ett lyckat utfall.
”För närvarande behöver både ETCS (European Train Control System) och ATO infrastrukturdata för sina egna informationssystem, men tills vidare står det inte klart för oss vilka krav leverantörerna samt målen för säkerheten kommer att ställa på infrastrukturdata samt processerna med att skapa och upprätthålla dessa”, säger Kärki.
Också den övergripande uppbyggnaden är en av de huvudsakliga komponenterna. Genom uppbyggnaden kan infrastrukturdata delas in i mer lätthanterliga komponenter för vilka status och vision samt metoder för att uppnå målet fastställs. Fram till idag har den övergripande uppbyggnaden delats in så att den består av 12 olika komponenter, dvs. så kallade huvudsakliga datagrupper: bana, bannät, geometri, områdesdata, fasta arbetsområden, fartbegränsningsområden, övervakningsanordningar, säkerhetsanordningar, bangårdstjänster, elektrifiering, märken och märkningar samt annat.
”Totalt sett är infrastrukturdata en så omfattande helhet att vi måste kunna behandla dessa i delar. Med en indelning i huvudsakliga datagrupper blir det lättare för oss att exempelvis fastställa till vilka data målen för säkerheten anknyter, vilka data som behövs för den kommande utvecklingen och vilka infrastrukturdata vi i dag kan konstatera att är så bra att vi inte behöver tänka på dem just nu.”